En spansk upphandlande myndighet upphandlade leverans av möbler, musikutrustning, inspelnings- och audiovisuell utrustning genom öppet förfarande. Tilldelningsgrunden var bästa förhållande mellan pris och kvalitet, som var viktade 50/50 i förfrågningsunderlaget.
För att priset skulle utvärderas krävdes dock att minst 35 av 50 poäng erhölls för de tekniska kvalitetskriterierna, vilket alltså gjorde utvärderingen successiv. En leverantör klagade och anförde att utvärderingen av anbudsgivarnas pris begränsades och att viktningen i praktiken förlorade sin betydelse. Den upphandlande myndigheten skulle därmed inte kunna avgöra vilket anbud som var mest ekonomiskt fördelaktigt, fortsatte leverantören.
Den hänskjutande domstolen ansåg att LOU-direktivet förbjuder tillämpning av tilldelningskriterier i successiva steg om det inte är föreskrivet. Därmed kan det inte användas i öppna förfaranden. Domstolen uttryckte också farhågor för att konkurrensen begränsades, och sökte klarhet i om uppfattningarna stämde. Domstolen undrade också om LOU-direktivet hindrar en nationell bestämmelse som tillåter detta, på ett sådant sätt att det i det sista steget inte återstår ett tillräckligt antal anbud för att garantera konkurrens, samt i så fall om unionsrätten utgör hinder för en sådan utvärderingsmodell som låg för handen.
EU-domstolen konstaterade att LOU-direktivets artikel 27 inte innehåller någon regel om tilldelningsförfarandet, med undantag för bestämmelser om tidsfrister. Enligt artikel 67 ska det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet identifieras genom en analys av kostnadseffektivitet på grundval av kvalitetskriterier. Myndigheten får inte ges obegränsad valfrihet, men har annars frihet att besluta enligt sina behov (jämför skäl 90 och 92 till LOU-direktivet). EU-domstolen menar att artikel 67 i LOU-direktivet inte hindrar att i ett första skede utesluta anbud som inte når upp till ett förutbestämt tröskelvärde för lägsta poäng i en teknisk utvärdering, detta då ett sådant anbud inte motsvarar myndighetens krav. Myndigheten är då inte skyldig att fastställa om anbudets pris är lägre än för de anbud som uppnår tröskelvärdet för tekniska kvaliteter.
Att det för vissa förfaranden i LOU-direktivet uttryckligen anges att successiva steg kan användas, utesluter inte detta i ett öppet förfarande. I de andra förfarandena kan det dock vara motiverat av deras särskilda natur att begränsa antalet anbud även om alla uppfyller minimikraven, eftersom förhandling och dialog kan vara svårt med alltför många anbudsgivare.
I det aktuella förfarandet var inte syftet att begränsa antalet anbud, eftersom i princip alla anbud kunde uppfylla minimikraven. De upphandlingsrättsliga principerna måste dock, som alltid, följas. Vad gäller konkurrensen hindrar artikel 66 i LOU-direktivet inte en nationell lagstiftning som tillåter ett dylikt förfarande, oberoende av hur många anbudsgivare som återstår.