Av de överprövningsmål som förvaltningsrätterna avgjorde under 2025 fick leverantörerna bifall (helt eller delvis) i cirka 7 procent av målen. Tio år tidigare låg motsvarande siffra på cirka 22 procent.*
Den låga framgångsfrekvensen för leverantörer väcker frågor. Har upphandlande myndigheter blivit bättre på att följa upphandlingsregelverket eller är det svårare att vara framgångsrik som leverantör i en överprövning?
Vi har identifierat tre möjliga förklaringar och det finns säkert fler.
De senaste åren har överprövningsutrymmet begränsats på olika sätt. I utredningar (exempelvis SOU 2013:12, SOU 2015:12 och SOU 2025:96) beskrivs överprövningar som problematiska. I SOU 2025:96 föreslår Produktivitetskommissionen att det bör bli svårare för leverantörer att få upphandlingar överprövade. Även om utredningarna inte alltid utmynnat i lagändringar, har regler om preklusion, påtalandeskyldighet och skyndsamhetskrav tillkommit. Processrisken har skjutits från det offentliga till det privata och möjligheten att nå framgång med en överprövning har aktivt begränsats.
En annan orsak kan vara bevisbördans placering och det beviskrav som domstolarna tillämpar. Leverantören har normalt bevisbördan för att det finns brister i en upphandling. Ofta tillämpar domstolarna ett högt ställt beviskrav (exempelvis ”visat” eller ”styrkt”), vilket kan göra det svårt för leverantörer att nå framgång med sin talan. Detta trots att beviskravet bör anpassas med hänsyn till sakens beskaffenhet (jfr HFD 2013 ref. 61) och att bevisbördan bör övergå till den upphandlande myndigheten när leverantören presenterat tillräcklig bevisning (jfr Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 3492-18).
Domstolen ska dessutom se till att målen blir så utredda som deras beskaffenhet kräver och säkerställa att målen prövas effektivt (HFD 2015 ref. 55). Följden blir bland annat att domstolen, när det är nödvändigt, ska begära in kompletterande material. Under senare år begär leverantörer närmast regelmässigt sekretess för samtliga delar av sitt anbud och begäran upprätthålls i regel av den upphandlande myndigheten. En leverantör som vill granska om en tilldelning skett på ett korrekt sätt får i många fall endast ett kraftigt maskerat material att gå igenom. Leverantören kan då överklaga sekretessbeslutet och/eller överpröva tilldelningen och begära att domstolen begär in och granskar anbudshandlingarna.
En leverantör har i sådana fall ofta svårt att med trovärdighet påstå att det finns brister i tilldelningen som medför att domstolen ska begära in anbudshandlingar, varför leverantörer många gånger avstår överprövning, eller helt enkelt förlorar överprövningen, eftersom det inte går att bevisa några brister i upphandlingen.
Möjligheterna att få prövningstillstånd i kammarrätten har även minskat, vilket har uppmärksammats av Sara-Li Olovsson och Erik Edström.
Grunderna för prövningstillstånd i kammarrätten (specifikt ändrings- och granskningsdispens) ska utgöra en slags ventil för att säkerställa korrekta avgöranden och rättssäkerhet. Kammarrätterna är dock restriktiva med att bevilja prövningstillstånd (cirka 83 procent av målen som överklagades 2025 sakprövades inte av kammarrätt). Det leder också till att ännu färre mål överklagas till högsta instans. Glädjande nog har HFD under 2026 ändå meddelat flera prövningstillstånd i mål som rör offentlig upphandling.
Kammarrätten skulle kunna ta ledning av Högsta domstolens bedömning av grunderna för prövningstillstånd i underrätt, särskilt i mål Ö 4564-23, där domstolen slog fast att ändringsdispens bör tillämpas generöst och att granskningsdispens är särskilt motiverat i tekniskt och ekonomiskt svårbedömda mål. Även om målet gällde miljörätt i allmän domstol är prövningstillståndsgrunderna materiellt desamma. Dessutom är upphandlingsmålen ofta omfattande, tekniskt och ekonomiskt svårbedömda samt har en stark EU-rättslig koppling vilket borde föranleda fler beviljade prövningstillstånd i kammarrätterna.
Ett rättssäkert överprövningsförfarande förutsätter både att leverantören har en reell möjlighet att få materiellt riktiga avgöranden och att prövningen sker inom rimlig tid. Utvecklingen har under de senaste åren främst tagit sikte på det senare. Vi hoppas att kommande utredningar och förändringar fokuserar på den materiella prövningen och på att stärka rättssäkerheten, att beviskrav anpassas efter målens beskaffenhet med en ”hoppande” bevisbörda mellan parterna, att domstolen intar en mer aktiv utredande roll när myndigheter sitter på sekretessbelagt material, och att det sker en mindre restriktiv tillämpning av prövningstillståndsgrunderna i kammarrätten.
* Statistiken är hämtad från Upphandlingsmyndigheten och Konkurrensverket den 19 augusti 2026. På Upphandlingsmyndighetens hemsida framhålls att tolkning av statistiken ska göras med viss försiktighet.
TEXT: Per-Owe Arfwedson, Ella Akenine och Alice Grapp, Bokwall Rislund Advisors
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Jag skulle beskriva utvecklingen under de senaste ca fyra åren som att myndigheternas rättssäkerhet inom upphandling i det närmaste har kollapsat. Att frekvensen av bifall vid överprövning samtidigt minskar dramatiskt i denna miljö är anmärkningsvärt, men inte förvånande.
Lagarna har ändrats i syfte att försvåra överklaganden, offentlighetsprincipen har i praktiken avvecklats av kammarrätterna, användningen av DIS har exploderat och DIS används i strid med hur det var tänkt att fungera från början. I dag används DIS avsiktligt huvudsakligen för att göra upphandlingsreglerna verkningslösa. Man behöver bara lite praktisk erfarenhet för att förstå alla dessa saker. Domstolarna har i det närmaste abdikerat. Varför de har gjort det är mindre klart.
Jag bedömer ändå att huvudproblemet för leverantörerna när det gäller att vinna gehör inte är de nya processuella hindren, utan att domstolarna ofta fattar felaktiga beslut genom att ignorera bevisningen samt tolka lagens text och syfte nonchalant. De slarvar med motiveringen av sina beslut, förmodligen eftersom en mer utförlig motivering skulle avslöja bristerna i deras resonemang.
Att få prövningstillstånd i kammarrätten är ett lotteri. Kammarrätten tycks välja varje månad ut ett mindre, fast antal mål för prövning. Urvalet verkar inte bero på några fastlagda rättsliga principer, utan domstolen tycks ta upp enklare mål som inte trampar någon på tårna eller skapar kontrovers. Det är inte svårt att gå igenom de mål som kammarrätten har tagit upp till prövning den senaste tiden. Så vem som helst kan skaffa sig en uppfattning om huruvida dessa kammarrättsmål har lett till vägledande domar eller på annat sätt varit viktiga för rättstillämpningen.
Och även om det är färre som får rätt mot myndigheterna så kan man ifrågasätta vad som ändrats egentligen.
Innan lagändringen fick vi rätt i förvaltningsdomstolen. Det var så många felaktigheter att upphandlingen skulle tas om. Kommunen har ghostat genom att aldrig ta om upphandlingen utan fortsatt att köpa av konkurrenten i åratal. Vid förfrågan säger kommunen att upphandlingen skall göras om. Det har kommunen påstått i många år nu. Också ett sätt att ignorera domsluten.
Jag har företrätt min arbetsgivare (upphandlande myndighet) i ett 50-tal överprövningar och den absoluta majoriteten av dessa överprövningar har varit tämligen utsiktslösa. Trots dialog med leverantörerna under avtalsspärren går de vidare med omotiverade överprövningar som de förlorar. I många fall företräds leverantören av välrenommérade advokatbyråer som borde avråda från överprövning som de driver och förlorar i flera instanser dessutom. Självklart gör upphandlande myndigheter fel både här och där men vad som driver överprövningarna i vårt fall är mycket svårt att förstå.