Den ungerska lagstiftningen tillät att tillsynsmyndigheten – ex officio och trots att preskriptionsfristen enligt den tidigare nationella lagstiftningen hade löpt ut – inledde en utredning beträffande ett offentligt kontrakt som ingicks innan den nya lagstiftningen trädde i kraft i syfte att fastställa en överträdelse och fatta beslut om påföljd.
Frågan som EU-domstolen prövade var om rättssäkerhetsprincipen innebär hinder mot nationell upphandlingsbestämmelse med retroaktiv verkan.
EU-domstolen menade att rättsmedelsdirektiven varken ålägger eller förbjuder medlemsstaterna att föreskriva rättsmedel till förmån för de nationella tillsynsmyndigheterna så att dessa kan få fastställt överträdelser av lagstiftningen.
Bestämmelserna i rättsmedelsdirektiven innehåller minimikrav i syfte att göra det möjligt att kontrollera tillämpningen av upphandlingslagstiftningen. EU-domstolen konstaterade också att rättsmedelsdirektiven inte förbjuder medlemsstaterna att föreskriva prövningsförfaranden ex officio till förmån för nationella tillsynsmyndigheter.
Ett sådant förfarande måste dock vara förenligt med de allmänna principerna i unionsrätten, bland annat rättssäkerhetsprincipen.
EU-domstolen uttalade att unionsrätten undantagsvis medger att en rättsakt ges retroaktiv verkan. Principen om skydd för berättigade förväntningar hindrar dock lagstiftning som gör det möjligt för en nationell tillsynsmyndighet att inleda ett prövningsförfarande när den preskriptionsfrist som föreskrivs i den tidigare lagstiftningen löpt ut.