En kommun upphandlade sjukvårdsmaterial, där grunden för tilldelning var lägsta pris. Två anbud inkom och efter tilldelningsbeslut ansökte den leverantör som inte tilldelats kontrakt om överprövning. Leverantören yrkade att upphandlingen skulle göras om då förfrågningsunderlaget varit otydligt på två punkter (handskar och lancetter) och upphandlingen därmed brustit i transparens. De efterfrågade produkterna hade angetts i en bilaga där det angavs att ”De fabrikat eller artikelnummer som angivits är produktreferenser/kvalitetsangivelser och har angetts för att förenkla beskrivningsarbetet. Andra fabrikat med motsvarande funktion, kvalitet och utförande kan offereras.”.
Leverantören menade att de exemplifierade handskarna visade att kommunen efterfrågat en viss kvalitet, men att det av det vinnande anbudet framgick att det varit en annan kvalitet som efterfrågades. På samma sätt hade leverantören av förfrågningsunderlaget utläst att kommunen efterfrågade lancetter med ett lågt flöde, medan de antagna lancetterna enligt leverantören hade ett normalflöde. Leverantören menade att den, om den hade känt till vad kommunen verkligen efterfrågade, hade kunnat lämna lägsta anbudspris. Leverantören menade sig därmed ha lidit skada. Kommunen invände att den vinnande anbudsgivaren uppfyllt ställda krav.
Förvaltningsrätten erinrade om rättsläget utifrån praxis gällande förfrågningsunderlags utformning, åberopsbördan och prövningsramen i mål om överprövning av upphandlingar. Enligt förvaltningsrättens mening hade det inte framställts något obligatoriskt krav på den kvalitetsnivå leverantören gjort gällande, och det kunde heller inte utläsas att det hade efterfrågats lancett med lågt flöde. Det var därför inte visat att kommunen brutit mot LOU varför ansökan avslogs.
Leverantören överklagade till kammarrätten och anförde att förvaltningsrätten inte prövat det leverantören anfört, nämligen att kravställningen var otydlig och förfrågningsunderlaget motstridigt. I stället hade förvaltningsrätten prövat de uppställda obligatoriska kraven kring kvalitets- och flödesnivå. Vidare påpekade leverantören att förvaltningsrätten inte hade berört frågan om att bolaget i god tid före sista anbudsdag ställt fråga om vilken kvalitet som efterfrågades utan att få svar. Kommunen hade förkortat frågetiden och enligt leverantören därmed överträtt transparensprincipen. Bristerna hade påverkat det konkurrensuppsökande skedet och bolaget hade därmed lidit eller riskerat att lida skada.
Kommunen invände att likabehandlingsprincipen hindrade den att besvara frågan när frågetiden avslutats, samt att leverantören på grund av den stora prisskillnaden mellan anbuden inte kunde anses ha lidit skada i vilket fall.
Kammarrätten avfärdade leverantörens talan och anförde kort att det enligt domstolens mening inte framkommit skäl att återförvisa målet till förvaltningsrätten för ny prövning. Enligt kammarrättens mening var förfrågningsunderlaget tillräckligt tydligt och stred inte mot transparensprincipen, varför det inte fanns skäl för ingripande enligt LOU och det därmed inte heller behövde prövas huruvida skaderekvisitet var uppfyllt. Överklagandet avslogs.