En myndighet upphandlade maskinell dosdispensering av läkemedel inom öppenvården och antog leverantör A. Avtalet löpte till januari 2016 och innehöll en möjlighet (option) för myndigheten att förlänga avtalet ytterligare 24 månader. Avtalet, som fanns intaget i förfrågningsunderlaget, innehöll en bestämmelse som medgav prisjustering vid förlängning av avtalet.
I januari 2015 kom parterna fram till att förlänga avtalet 24 månader och att sänka priset från 4,04 kronor per dos, vilket var det som angivits som lägsta pris i leverantörens vinnande anbud, till 1,47 kronor per dos.
Leverantören B ansökte om överprövning och yrkade att förvaltningsrätten skulle besluta att avtalsförlängningen var ogiltig, eftersom prisjusteringen utgjorde en sådan väsentlig förändring av avtalet att förlängningen var att anse som ett nytt kontrakt. Varken förvaltningsrätten eller kammarrätten fann att prisjusteringen utgjorde en sådan väsentlig ändring.
HFD konstaterade att bestämmelserna om ändringar av avtal i det nya LOU-direktivet (2014/24/EU) inte är tillämpliga i målet eftersom detta endast gäller förhållanden som uppkommit efter ikraftträdandet (18 april 2016). Frågan i målet får därför avgöras utifrån de allmänna principerna på upphandlingsrättens område och EU-domstolens praxis.
HFD hänvisade till C-454/06 Pressetext där det framgår att ändringar av avtalsvillkor i ett upphandlat kontrakt anses utgöra en ny upphandling om de ändrade villkoren uppvisar betydande skillnader jämfört med det ursprungliga kontraktet och därmed visar på en avsikt från parternas sida att omförhandla de väsentliga villkoren i kontraktet. En kontraktsändring som utgör en tillämpning av en klausul i ursprungskontraktet utgör dock inte en väsentlig ändring av villkoren i kontraktet. I mål C-594/14 Finn Frogne tydliggjorde EU-domstolen att ändringar, även väsentliga sådana, kan göras under förutsättning att detta uttryckligen har reglerats i det ursprungliga förfrågningsunderlaget. Under sådana förhållanden har nämligen alla potentiella leverantörer haft lika möjlighet att vid tiden för anbud inse att en sådan ändring skulle kunna ske och då beakta detta.
HFD konstaterade att det fanns en klausul om prisjusteringar i avtalet, som fanns med i förfrågningsunderlaget, där det anges under vilka förutsättningar och på vilket sätt prishöjningar eller prissänkningar får göras. Prissänkningen har därför stöd i avtalet. Eftersom klausulen fanns intagen i förfrågningsunderlaget hade alla potentiella leverantörer redan från början kännedom om att prisjusteringar kunde ske under avtalstiden och under vilka förutsättningar. Bara i undantagsfall kan en ändring som sker i enlighet med avtalet medföra att ändringen utgör ett nytt avtal. Några sådana undantag fanns inte i detta fall. HFD konstaterade att det inte förelåg någon grund för ogiltigförklaring av förlängningen av avtalet och avslog därför överklagandet.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det i normalfallet är tillåtet med prisjustering i upphandlade avtal om en prisjusteringsklausul finns med.