En kommun upphandlade ett ramavtal för bussresor genom ett förenklat förfarande enligt 19 kap. LOU i dess lydelse före den 1 februari 2022. Kommunen antog tre leverantörer som rangordnades. Den som rankats trea ansökte om överprövning och yrkade rättelse på olika sätt. Förvaltningsrätten avslog ansökan och målet hamnade i kammarrätten.
I upphandlingen kunde leverantörerna få ett mervärdesavdrag om de kunde tillhandahålla en bussterminal som låg fyra mil eller närmare från ett av kommunens torg.
Leverantören som rankats etta hade åberopat ett kontrakt för fyra bilar och hade inget kontrakt för uppställning av bussar.
Någon definition av begreppet bussterminal fanns inte i upphandlingen utan kammarrätten tolkade begreppet och kom fram till att det var en plats där leverantörens bussar normalt är uppställda. Fyra parkeringsplatser för bilar uppfyllde inte det kravet.
Kammarrätten ansåg att leverantören som rankats etta inte skulle få något mervärdesavdrag och att den leverantör som rankats trea hade lidit skada. Kammarrätten beslutade därför om rättelse i form av en ny utvärdering där ettan inte ska få något mervärdesavdrag.
Kommunen åberopade HFD 2022 ref. 4 och invände att leverantören som rankats trea inte ställt några frågor om innebörden av begreppet bussterminal och att den därmed inte gjort vad som krävts för att begränsa sin skada. Detta argument bet inte på kammarrätten.