En inköpscentral upphandlade ett ramavtal för yrkeskläder och skor, på nio anbudsområden. Upphandlingen skedde genom öppet förfarande enligt 2007 års LOU. Förhandsannons utsändes i december 2016 och tilldelningsbeslut meddelades i oktober 2017.
En leverantörs anbud förkastades på grund av bristande kravuppfyllelse. Denna leverantör ansökte om överprövning och yrkade i första hand rättelse genom att ny utvärdering skulle göras på vissa anbudsområden, i andra hand att upphandlingen skulle avbrytas och göras om.
Kravet som lett till förkastande av sökandens anbud, innebar att anbudsgivarnas bruttopris skulle vara verkligt pris och att det inte fick vara framtaget för upphandlingen.
Leverantören menade att inköpscentralen sammanblandat kravet med bestämmelserna om onormalt låga anbud, och felaktigt uteslutit leverantörens anbud av denna anledning utan att iaktta det kontradiktoriska förfarandet. Inköpscentralen bestred.
Förvaltningsrätten gick på leverantörens linje, biföll ansökan och beslutade om rättelse avseende vissa anbudsområden genom att den sökande leverantören med en korrekt tillämpning av 12 kap. 3 § 2007 års LOU (reglerna om onormalt låga anbud) skulle ges tillfälle att förklara sitt anbud.
Inköpscentralen överklagade till kammarrätten och anförde att rätten missförstått utvärderingsmodellen och bruttoprisernas funktion. Syftet med bruttoprislistan var att utvärdera det ospecificerade sortimentet i upphandlingen, medan nettopriserna skulle gälla i avtalet. Det handlade således inte om onormalt låga priser utan om felaktig information i anbudet, som inköpscentralen dock försökt verifiera.
Kammarrätten instämde att syftet med kravet inte hade varit att förkasta anbud från anbudsgivare som man misstänkte inte skulle leverera i enlighet med avtalet, utan enbart att identifiera anbudsgivare som inte lämnat verkliga bruttopriser, vilka inte utgjorde egentliga priser i upphandlingen. Inköpscentralen hade därmed inte varit skyldig att tillämpa 12 kap. 3 § i 2007 års LOU om onormalt låga anbud.
Därefter prövade kammarrätten om kravet stred mot de allmänna principerna, men fann att så inte var fallet. Vidare hade det varit korrekt att förkasta anbudet, då det inte uppfyllde kravet om verkliga bruttopriser, och det saknades därför skäl att ingripa mot upphandlingen.
Överklagandet bifölls och förvaltningsrättens dom upphävdes.