En upphandlande enhet (hamnmyndighet) i Spanien upphandlade en byggkoncession för hamnen i Marbella. Upphandlingskommittén hade beslutat att ett tillfälligt konsortium, som bland annat bestod av kommunen Marbella, fick delta i upphandlingen. En annan leverantör begärde överprövning av detta beslut. Den 3 maj 2011 beslutade myndigheten att avvisa ansökan om överprövning. Efter tilldelningsbeslutet överklagade leverantören dels beslutet av den 3 maj 2011 och dels tilldelningsbeslutet. Domstolen uppmärksammade att det eventuellt förelåg ett rättegångshinder vad avsåg överprövningen av beslutet av den 3 maj 2011. Enligt spansk lag kunde handläggningsbeslut som vidtagits under upphandlingsförfarandet, när de direkt eller indirekt avgör tilldelningen av kontrakt, hindrar förfarandets fortgående, hindrar möjligheten till försvar eller orsakar irreparabel skada för legitima rättigheter eller intressen bli föremål för överprövning. Den nationella domstolen kom fram till att beslutet att tillåta det tillfälliga konsortiet att delta i upphandlingen inte var en sådan beslutande handling som kunde överklagas. Den nationella domstolen var osäker på om den nationella lagstiftningen var förenlig med EU-rätten och begärde förhandsavgörande från EU-domstolen.
EU-domstolen fann att artikel 1.1 och artikel 2.1 a samt b i direktiv 89/665 utgjorde hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett beslut att tillåta en anbudsgivare att delta i ett anbudsförfarande inte anses utgöra ett sådant handläggningsbeslut som kan angripas genom ett självständigt rättsmedel. Beslutet var inte ett sådant internt övervägande som inte kan överklagas utan ett beslut som ska kunna överklagas (överprövas), se EU-domstolens dom i målet Stadt Halle (C-26/03). Vidare slog EU-domstolen fast att artiklarna har direkt effekt.