En upphandlande myndighet genomförde ett samordnat avrop från ett statligt ramavtal för 313 upphandlande myndigheter. Avropet skedde genom förnyad konkurrensutsättning. En leverantör ansökte om överprövning och menade att avropet stred mot lagen på flera sätt och att leverantören på grund av enskilda och sammantagna brister varit förhindrad att lämna avropssvar vilket gjort att den lidit skada. Myndigheterna bestred ansökan. Förvaltningsrätten avslog leverantörens ansökan.
Leverantören överklagade till kammarrätten, som prövade om det leveransavtal som avropet skulle utmynna i var ett otillåtet ”ramavtal i ramavtalet”, om förfrågningsunderlaget varit tillräckligt tydligt utformat, och om anbudstiden respektive tiden fram till avtalstecknande varit tillräcklig.
Kammarrätten konstaterade att den upphandlande myndigheten intagit en ställning av inköpscentral och att bedömningen av avropsavtalets karaktär fick bestämmas utifrån den information som anbudsgivarna fått ta del av i förfrågningsunderlaget. Kammarrätten fann att leveransavtalet hade karaktären av ett ramavtal vilket i sig strider mot LUFS. Leverantören hade dock inte gjort övervägande sannolikt att denne varit förhindrad att lämna anbud på grund av leveransavtalets ramavtalskaraktär, och hade därmed inte visat skada i den delen.
Kammarrätten fann vidare att myndigheten hade kunnat vara tydligare i frågor och svar, men att en rimligt informerad och normalt omsorgsfull anbudsgivare borde ha förstått det ifrågasatta kravet. Vad gällde frågan om tiden för uppfyllande av ett visst krav var för kort, fann kammarrätten att den omständigheten att många myndigheter skulle kunna komma att använda leveransavtalet inte i sig medförde skäl för ingripande. Som ramavtalsleverantör borde leverantören redan ha god kännedom om upphandlingsföremålet, och dessutom hade denne tidigare informerats om att det aktuella avropet skulle genomföras. Överklagandet avslogs.