En myndighet upphandlade genom ett öppet förfarande transporttjänster. I ett första tilldelningsbeslut antogs A. B ansökte om överprövning och förvaltningsrätten fann i ett tidigare mål att upphandlingen skulle rättas på så sätt att utvärderingen gjordes om utan beaktande av anbudet från A.
A ansökte om överprövning av det nya, rättade tilldelningsbeslutet, och yrkade i första hand att upphandlingen skulle rättas på så vis att A:s anbud skulle beaktas och i andra hand att upphandlingen skulle göras om.
I upphandlingen fanns ett obligatoriskt krav på att anbudsgivaren skulle ha gällande tillstånd för yrkesmässig trafik från Trafikverket för det antal fordon som anbudet gällde. Förvaltningsrätten tolkade kravet som att tillståndet skulle innehas vid anbudsgivning. Kravet var tydligt och proportionerligt och stred således inte mot LOU. Förvaltningsrätten avslog ansökan.
A överklagade domen till kammarrätten och vidhöll sina yrkanden. Myndigheten bestred ändring.
A anförde i kammarrätten att det hade varit praktiskt omöjligt att få tillstånd under anbudstiden, som uppgick till fem veckor. Handläggningstiden hos myndigheten uppgick för nystartade bolag till cirka åtta till nio veckor. Anbudstiden i upphandlingen var därför för kort.
Kammarrätten anförde att en upphandlande myndighet har stor frihet att själv utforma sin upphandling inom de ramar som ges av de allmänna principerna för offentlig upphandling. Grundläggande är att leverantörer behandlas likvärdigt och icke-diskriminerande och att upphandlingen genomförs på ett öppet sätt. I detta ligger bland annat att de tidsramar som myndigheten sätter inte får vara så snäva att viss eller vissa leverantörer gynnas.
Kammarrätten ansåg att tiden för att lämna in anbud framstod som alltför kort och som oförenlig med de allmänna principerna för offentlig upphandling. Bristen kunde anses ha skadat upphandlingens konkurrensuppsökande skede.
Överklagandet bifölls och upphandlingen skulle göras om.