Fyra heta delar i regeringens lagförslag

Få har väl missat att regeringen har föreslagit att nya och förenklade regler ska gälla för offentliga upphandlingar från den 1 februari 2022. 

Förslagen gäller för upphandlingar på det icke-direktivstyrda området, det vill säga upphandlingar som ligger under EU:s tröskelvärden samt upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster.

Frågan är dock vad förändringarna kommer att innebära i praktiken. Vi lät Mattias Ljungkvist, upphandlingsjurist på Upphandlingsmyndigheten, kommentera fyra heta frågor.

Det slopade kravet på att använda ett visst förfarande är det mest genomgripande förslaget, anser han.

Enligt propositionen ska regelverket bara innehålla de regler som är nödvändiga för att ge ramarna för de upphandlande organisationerna och de regler som krävs för att skydda leverantörerna. 

Samtidigt är det svårt att säga hur mycket det påverkar upphandlarnas arbete i praktiken, enligt Mattias Ljungkvist. 

– Många kommer troligtvis att fortsätta arbeta som tidigare, det vill säga med ett förfarande som påminner om ett förenklat förfarande eller ett urvalsförfarande. 

På vilket sätt är nuvarande förfaranden begränsande?

– Jag kan faktiskt inte se att förfarandena som sådana är hämmande i någon särskild utsträckning. Min uppfattning är att lagstiftaren vill skapa ytterligare utrymme även om det inte finns särskilt identifierade problem kopplade till just förfarandena. Det kan finnas nya idéer som förbättrar och förenklar upphandlingsprocessen.

Från leverantörshåll finns farhågor att mer differentierade upphandlingsförfaranden ska göra det svårare att delta.

– Så kan det kanske bli. Det är viktigt att förfarandet beskrivs tydligt i upphandlingsdokumenten så att leverantörerna förstår hur upphandlingen kommer att genomföras, säger Mattias Ljungkvist.

Ett annat förslag i propositionen är att direktupphandlingsgränserna för sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska höjas upp till tröskelvärdena (7,7 miljoner kronor).

Enligt Mattias Ljungkvist kan detta leda till att konkurrensen på det stora hela missgynnas. 

– I vilken utsträckning det slår är svårt att säga, olika myndigheter har olika arbetssätt med direktupphandlingar. Men det kan förstås bli svårare för leverantörer att hitta upphandlingar om de inte behöver annonseras.

Propositionen föreslår också att det under vissa förutsättningar ges en ny möjlighet till direktupphandling i samband med att en annonserad upphandling överprövas i domstol.

Enligt Mattias Ljungkvist kan detta få lite olika betydelse i olika upphandlingar. Exempelvis eftersom direktupphandling enligt den föreslagna bestämmelsen bara är tillåten upp till tröskelvärdet för den annonserade upphandlingen. 

– För en stor myndighet kan det gå snabbt att direktupphandla upp till tröskelvärdet, givetvis beroende på vad den aktuella upphandlingen avser.

En fjärde förändring är en ny bestämmelse om dialog. En dialog får exempelvis omfatta rättelser av fel, förtydliganden och kompletteringar av anbud.

Här vill dock Mattias Ljungkvist poängtera att de grundläggande upphandlingsprinciperna, exempelvis likabehandlingsprincipen, fortfarande gäller.

– Vi får se om kommande praxis från domstolarna innebär att det blir ett utökat utrymme för komplettering, säger han. 

Propositionen ska nu behandlas i riksdagen.