Oavsett sektor, privat eller offentlig, så förbluffas och slås jag dagligen av den brist på kunskap och det ointresse som fortfarande existerar för vårt område och ofta på chefs- och ledningsnivå.
Vi är i ett läge där en utdragen lågkonjunktur bedöms stå för dörren, vi har fortsatt brist på material/råvaror, ökade priser samt många ESG-utmaningar*. Vi på inköp har helt eller delvis lösningar för att lindra, undvika och motverka merparten av dessa utmaningar, men vi möts fortfarande av allt ifrån ljummet engagemang till ointresse och ibland motstånd.
Ännu märkligare blir denna brist på intresse och fokus när vi beaktar att vi just gått igenom en coronakris med massiva varuförsörjningsutmaningar. Alla dessa faktorer borde ha pressat på och riktat strålkastarljus mot vårt område och rimligen borde det vara en prioriterad ledningsgruppsfråga. Men jag upplever inte att stora förflyttningar som borde ha skett har skett.
För att vara tydlig så är detta inte ett ”tycka-synd-om” eller ett offerkofta-inlägg för oss som arbetar inom inköp. Tvärtom. Vi jobbar med ett fantastiskt roligt, innovativt och utvecklande område som spänner över ett brett och spännande spektrum.
Vi driver och arbetar proaktivt för att ta plats, ta mandatet och väntar inte på att någon ska ge oss uppdraget eller se oss. Vi vet att få inköpsorganisationer (om någon) startar som en strategisk funktion och att det är upp till oss att driva förändringsagendan så att dessa strategiska funktioner kommer på plats.
Vi vet även att vägen dit aldrig är lätt. För att lyckas behöver vi vara faktabaserade, professionella, kompetenta, kommunikativt starka och uthålliga.
I takt med att vi blivit mer professionella och flyttat oss längre till höger på van Weeles utvecklingskurva desto högre krav ställer vi på verksamheter tidigare i kedjan. Historiskt har dåliga affärer ofta ansetts bero på upphandlingsavdelningen, men i takt med att vi blivit mer proaktivt professionella uppdagas ofta, men inte alltid, brister och avsaknad av både strategier, planering och behovsanalys tidigare i kedjan.
Jag säger inte att inköpssolen saknar fläckar. Vi har fortfarande en lång väg att gå, vi är medvetna om det, tar ansvar för det och jobbar dagligen med att ta oss vidare för att få gehör och ta död på gamla sanningar.
Min poäng med detta inlägg är att det är hög tid för andra att steppa upp, och då speciellt på chefs- och ledningsnivå. Inköp är ett affärskritiskt område. Punkt. Prioritera och behandla det i enlighet därmed.
Så tacka därför ja när inköpschefen vill presentera förbättrings- och besparingsförslag, ta beslut när solida underlag finns som motiverar förändringar, visa intresse för uppföljning och hjälp till och tryck på vid avvikelser så att beslutade implementeringar kommer på plats och resultat uppnås.
Med andra ord lär och förkovra er om detta komplexa område, så kan vi tillsammans lyfta inköps- och varuförsörjningsfrågor och få till bra affärer med hög kvalitet, men även parera risk, bekämpa prisinflationshöjningar, säkra försörjningen och se till att hållbarhetsfrågor inte nedprioriteras för att ge vika för mer kortsiktiga påtryckningar.
Helena Brynolfsson
Prosourcia
*ESG står för Environmental (miljö), Social (socialt ansvar) samt Governance (bolagsstyrning). Inom begreppet ryms alla hållbarhetsfrågor som berör företag, organisationer och samhället.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer