Muta eller inte muta – det är frågan

Jag får ibland frågan om vad en anställd kan ta emot för typ av förmåner från en leverantör utan att den ska betraktas som otillbörlig. (Jag kommer strax tillbaka till vad som kan vara att se som en förmån.) Finns det till exempel någon fastställd beloppsgräns som styr om en förmån är tillåten eller inte?

Svaret är nej, någon sådan absolut beloppsgräns finns inte. Bedömningen huruvida det är tillåtet att ta emot, eller ge, en förmån skiljer sig beroende på tillfälle och vem som är mottagare.

Värt att notera är att särskilt strikta regler bland annat gäller i samband med genomförande av en offentlig upphandling då inga förmåner alls bör ges eller tas emot.

Det är inte bara upphandlaren som ska iaktta extra stor försiktighet utan det gäller alla personer som fattar beslut i upphandlingen eller som på något sätt kan påverka genomförandet av upphandlingen.  

I situationer som inte har koppling till en upphandling eller myndighetsutövning är bestämmelserna inte fullt så strikta men även då ska det råda försiktighet vad gäller att ta emot och ge olika förmåner. I dessa fall är en förmån otillåten om den påverkar eller riskerar att påverka mottagarens beslut eller det sätt som mottagaren utför sina arbetsuppgifter på.

Vad är då att betrakta som en förmån? Många offentliga aktörer har interna bestämmelser och riktlinjer (det kan till exempel finnas i en uppförandekod) som ska tydliggöra vad som är otillåtet och klargöra organisationens förhållningssätt till leverantörskontakter, men det är inte alltid de ger klarhet i mer svårbedömda situationer.

Det är förmodligen uppenbart för de flesta att det inte är okej att ta emot kontanter, en flaska whisky eller en släpvagnslast med tegel till sommarstugan.

Men hur är det till exempel i en situation där du av en leverantör erbjuds att delta gratis som åhörare vid en konferens? Eller om du ska föreläsa vid konferensen och inte får ersättning för själva framförandet, men erbjuds resa, övernattning och att ta med ett antal kollegor som åhörare?

För att undvika att göra fel tycker jag det är bra att vara så tydlig och öppen som möjligt. Ska du delta som föreläsare kanske det är bättre att du själv betalar för resor, logi och dina kollegors närvaro och sedan fakturerar för din föreläsning. Spårbarheten blir då bättre även om slutresultatet blir detsamma.

Bedömningarna av vad som är otillåtet kan ofta vara svåra att göra och många aspekter behöver beaktas. Vad är värdet på det du erbjuds eller erbjuds du förmånen ofta? Naturligtvis är det mer sannolikt att en förmån av lägre värde är tillåten än en med högre värde. Men får du den vid upprepade tillfällen ökar risken att den trots det ringa värdet per tillfälle inte är tillåten. Ges förmånen öppet och till flera personer exempelvis genom att alla på avdelningen får en inbjudan som hanteras av registraturen eller är du den enda som får den och ingen annan känner till den?

En aspekt som är viktig att tänka på är att förmånen faktiskt inte behöver ha överlämnats för att den ska vara otillåten. Det kan vara tillräckligt med att givaren utger ett löfte om att ge den eller att mottagaren begär en förmån utan att få den för att det ska vara otillåtet. Själva transaktionen behöver alltså inte ha genomförts.

Min starka rekommendation är därför att om du blir erbjuden något som du upplever som tveksamt så kontakta din chef, verksjuristen eller motsvarande och berätta vad som hänt.

Personen kan naturligtvis inte genom ett godkänna göra att något otillåtet blir tillåtet. Däremot kan du få välbehövligt stöd i att fatta beslut om saken ska tas vidare och i efterhand visa på att du faktiskt inte hade för avsikt att ta emot förmånen.

Om du endast tackar nej till den som du får erbjudandet från, så kan det i efterhand bli svårt att visa att du faktiskt sagt nej och en passivitet kan ibland tolkas som ett tyst medgivande till en förmån som ännu inte hunnit överlämnas.   

Magnus Nilsson
Upphandlingskonsult, Peak Procurement

Vill du ställa frågor till Magnus Nilsson? Mejla info@inkopsradet.se