När Migrationsverket våren 2016 upphandlade tillfälligt boende för asylsökande ställdes olika krav på svenska och utländska budgivare i förfrågningsunderlaget. Utländska bolag, och för all del också svenska bolag med utländska underleverantörer, krävdes på intyg som svenska företag slapp skicka in.
För svenskregistrerade anbudsgivare kontrollerade Migrationsverket att exempelvis sociala avgifter och skatter var betalda. Utländska företag fick inte denna service, utan tvingades styrka sina uppgifter genom att bifoga intyg från behöriga myndigheter i det egna landet.
Carewell Group, som uteslöts på grund av uteblivna intyg, menar att kravet strider mot likabehandlingsprincipen i LOU. Migrationsverket anser däremot att det fanns sakliga skäl för denna ordning.
Förvaltningsrätten och kammarrätten höll med det klagande företaget. Fast nu upphäver Högsta förvaltningsdomstolen dessa avgöranden och avslår ansökningen om överprövning.
Det förhållandet att en upphandlande myndighet själv har inhämtat registeruppgifter om leverantörer genom att använda befintliga och allmänna register, men begärt att utländska företag istället ska ge in intyg från behöriga myndigheter i det egna landet, anses inte strida mot de allmänna principerna för offentlig upphandling.
I domen bekräftas att de skilda metoderna visserligen innebär att leverantörer behandlas olika. Detta anses dock acceptabelt i och med att den kontroll som företas är densamma för alla leverantörer – även om alltså metoderna för hur underlaget hämtas in skiljer sig.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer