Samarbetspartner som referens

Sammanfattning
Ett kvalificeringskrav på referensuppdrag innehöll inte några närmare specifikationer för själva referenserna eller formen för efterfrågade uppdrag men var enligt kammarrätten tillräckligt tydligt och kunde anses omfatta en leverantörs avtal med sin franchisegivare respektive samarbetspartner för banktjänster.

Bakgrund
Östersunds kommun upphandlade mäklartjänster avseende bostadsfastigheter. Ett kvalificeringskrav i upphandlingen var att leverantören skulle ha erfarenhet av att fullfölja ett uppdrag/avtal inom området. Leverantören skulle ange två referenser som kunde verifiera att de hade haft avtal med leverantören.

Qvicklund Fastighetsförmedling som hade placerats på andra plats i utvärderingen ansökte om överprövning och yrkade i första hand att upphandlingen skulle rättas eftersom Fastighetsbyrån Bergström & Henriksson som tilldelats ramavtal inte hade uppfyllt kvalificeringskravet. Detta bland annatdå Fastighetsbyrån hade angivit sin egen franchisegivare respektive egen samarbetspartner för banktjänster som referenser. I andra hand yrkade Qvicklund att upphandlingen skulle göras om på grund av transparensbrister i kravställningen.

Kommunen menade att kravet på att leverantören ska ha ett avtals- eller uppdragsförhållande med referensen inte innebär att referensen måste vara en kund, utan att även franchisegivare eller en bank kan ha insyn i leverantörens verksamhet och erfarenhet av att fullgöra uppdrag av efterfrågat slag.

Förvaltningsrätten ansåg att det inte var visat att referenserna hade haft avtal med Fastighetsbyrån inom aktuellt område och att kravet därmed inte var uppfyllt. Då kravet inte var otydligt, beslutade förvaltningsrätten om rättelse.

Fastighetsbyrån överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten och förklarade att det med samarbetspartnern fanns ett avtal om fortlöpande värdering av bostäder och med franchisegivaren ett avtal om uppdrag att förmedla bostäder.

Domstolens bedömning
Enligt kammarrätten framgick det att kommunen vid referenstagningen hade fått information om att Fastighetsbyrån hade utfört sådana mäklartjänster som efterfrågades i upphandlingen. Kammarrätten konstaterade vidare att upphandlingsdokumenten inte innehöll några närmare specifikationer för referenserna eller form för uppdragen eller avtalen, och menade att kravet inte kunde anses otydligt.

Till skillnad från förvaltningsrätten fann kammarrätten att Fastighetsbyrån därmed hade uppfyllt kravet på att ange minst två referenser och att referenserna hade bekräftat att de hade avtal med bolaget gällande mäklartjänster för bostäder. Det hade enligt kammarrätten inte heller kommit fram att det i övrigt skulle strida mot LOU att ange en franchisegivare eller samarbetspartner som referenser i en upphandling.

Överklagandet bifölls därmed och ansökan om överprövning avslogs.

Analys
Frågan om en anbudsgivare uppfyller samtliga obligatoriska krav blir ofta föremål för överprövning. Det kan vara svårt att hitta rätt balans och detaljnivå vid utformandet av kravställningen i en upphandling. Frågan om ett referensuppdrag uppfyller ställda krav får ytterst avgöras utifrån hur kravet har utformats.

I detta fall synes kravet innehålla relativt begränsad information, leverantören skulle ha erfarenhet av att fullfölja uppdrag/avtal inom området (det vill säga mäklartjänster för bostäder) eller motsvarande område. Referenserna skulle kunna bekräfta att de hade eller hade haft en avtalsrelation med leverantören.

Det framgick alltså inte av kravet att det skulle röra sig om en sedvanlig kundrelation. Som kammarrätten framhöll innehöll kravet inte heller några närmare krav på själva formen av nämnda uppdrag eller avtal. Med hänsyn till detta framstår kammarrättens slutsats, att andra avtalskonstellationer får godtas, som riktig. Ett avtal eller uppdrag mellan koncernbolag är ett annat exempel på en avtalsrelation som skulle kunna ge motsvarande insyn i en leverantörs verksamhet.

En nackdel med sparsamt utformade krav kan vara att den upphandlande myndigheten i ett sent skede inser att kravet inte är genomtänkt och släpper förbi fler anbud än avsett, eller att myndigheten själv inte fullt ut vet vad som efterfrågas.

Alternativet, att utforma detaljerade krav kan förstås leda till en annan form av problematik, att kravet är onödigt begränsande eller till följd av sitt detaljerade innehåll skapar tvetydighet i stället för klarhet.

Den refererade domen blir en påminnelse om vikten av genomtänkta och tydliga kravställningar. Den upphandlande myndigheten bör ställa sig frågan vad som krävs (och vad som är tillräckligt) för att myndigheten ska känna sig trygg med att leverantören har förmåga att leverera det som efterfrågas. 

Målnummer och domstol
Kammarrätten i Sundsvalls dom den 10 maj 2022 i mål nummer 183-22.

Juristpanelen