Upphandlingsmyndigheten har i rask takt både tappat och anställt medarbetare. Många av dem som var med från början, och som ursprungligen kom från Konkurrensverket och Miljöstyrningsrådet, har idag slutat. Eller är tjänstlediga för uppdrag på regeringskansli eller andra myndigheter.
Under 2016 låg personalomsättningen på 19 procent. Det är betydligt högre än hos jämförbara myndigheter.
– Självklart påverkar personalomsättningen verksamheten och vi är mån om att skapa mer stabilitet och kontinuitet, säger Åsa Olsson, chef för kommunikationsenheten vid Upphandlingsmyndigheten, som påpekar att man är på god väg.
Inte oväntat uppmärksammar Statskontoret personalsituationen i sin utvärderingsrapport som lämnades till regeringen för ett par månader sedan. Bedömningen är att den höga omsättningen på andra myndigheter uppfattas som en risk för en trygg kompetensförsörjning.
Åsa Olsson säger att det vid starten av myndigheten var svårt att säkerställa rätt bemanning när det gäller både antal medarbetare och vilken kompetens som behövdes.
– Initialt behövde verksamheten också i viss mån förstärkas med tillfällig personal för att bygga upp myndighetens inre liv.
I år har rörligheten varit något mindre än i fjol. Omsättningen på medarbetare väntas för 2017 hamna på 16 procent.
– Myndigheten har löpande fått nya uppdrag som i flera fall har varit tidsbegränsade. Detta sammantaget har inneburit att vi har haft ett antal visstidsanställningar som under åren har löpt ut enligt plan, vilket självklart påverkar siffran för personalomsättning.
Det saknas inte rapporter från insidan om infekterade anställnings- och personalärenden.
– I samband med att en medarbetare slutar genomför vi avslutningssamtal för att se om det finns orsaker vi som arbetsgivare bör känna till och kan dra lärdom av.
Statskontoret slår fast att vissa kompetenser är svåra att rekrytera och behålla. Det råder generell brist på upphandlingskunniga, något som enligt analysen till regeringen bidrar till att göra myndigheten sårbar.
Statskontoret kritiserar Upphandlingsmyndigheten för att inte närmare ha analyserat kompetensluckorna och personalomsättningens konsekvenser för möjligheten att bedriva verksamheten i den omfattning och med den inriktning som lagts fast.
Åsa Olsson säger att det är svårt att svara på när vår organisation är fullbemannad. Detta eftersom det fortfarande kommer in nya uppdrag med relativt kort varsel och att rekryteringar tar tid:
– Vår förhoppning är att vi fram till halvårsskiftet 2018 ska vara fullbemannade baserat på det vi känner till i dagsläget.
Personalomsättningen är ca 30% och inte 16 procent. Det beror på hur man räknar.
År 2016 var det också några visstidsanställda som slutade så det är inte sant att detta beror på tillfälliga anställningar. 30% är det när man räknar på hur många fastanställda som sagt upp sig 2017
Att personalomsättning är högra än många andra myndigheter beror det på missförhållabden på arbetsplatsen och inkompetenta chefer. Det har förekommit sänkningar, mobbningar och diskriminering på många sätt. Dessutom har några nya medarbetare fått sina anställningar på felaktiga grunder utan att ha rätt kompetens inom området med orimligt höga löner. Nepotism och mobbning har orsakat att många kompetenta personer har slutat.
Jag intygar att ovanstående kommentar stämmer och tycker att Upphandlingsmyndigheten borde granskas närmare vad gäller ledarskap och personalförsörjningen.
Lite pinsamt är att Upphandlingsmyndigheten knappt klarar av att genomföra sina egna upphandlingar utan att välja ogenomtänkta utvärderingsmodeller, trassla med tilldelningsbeslut som återtas och ändras samt dra på sig överprövning helt i onödan. Tyvärr är det bristande kompetens i det praktiska genomförandet av upphandlingar hos vissa av myndighetens anställda.
Samtidigt är många andra på myndigheten kompetenta och respekterade, så man inte generalisera.
Mycket pinsamt är det att Upphandlingsmyndigheten har inte ställt hållbarhetskrav, varken milömässiga eller sociala i egna upphandlingar. Det är skamligt med tanke på att det finns experter inne i organisationen som talar om det för andra upphandlande myndigheter att ställa såndana krav och använda Upphandlingsmyndighetens kriterier som har tagits fram med hjälp av interna och externa experter. Återigen fel ledarskap.
Vad jag har hört, av säkra källor, har också flytten från City bidragit till att flera som fått längre resväg valt att söka andra arbeten närmare.