Det finns många åsikter om LOU och de andra upphandlingslagarna gällande deras möjligheter och begränsningar för att skapa den där bästa och hållbara affären. Men oavsett vad vi har för åsikter så är det dessa lagar vi har en skyldighet att förhålla oss till.
Så vad står det gällande hållbarhet? Jo, faktiskt bara två stycken skyldigheter.
Den ena skyldigheten är att ställa arbetsrättsliga villkor när det finns en risk för oskäliga arbetsvillkor vid slutproduktionen eller utförandet i Sverige. Det är väl tyvärr inte helt överraskande att Sverige brister i detta och jag välkomnar därför Riksrevisionens utredning som Upphandling24 skrev om nyligen.
Det andra skyldigheten är att ställa tillgänglighetskrav när det som ska upphandlas ska användas av fysiska personer. Även här upplever jag brister i kunskap om vad tillgänglighet innebär och att ställa krav på tillgänglighet i upphandlingar. Tillgänglighet är ju så mycket. Det är bland annat den fysiska framkomligheten, användbarheten av produkter och möjligheten att ta till sig information på alla webbplatser.
Sen finns de så kallade får- och börreglerna som reglerar att upphandlande organisationer får och bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn om upphandlingens art motiverar detta.
Jag tror nog att alla av oss inom upphandlingsvärlden känner till detta. Men det betyder ju tyvärr inte att vi har förutsättningar eller kunskap att göra det till verklighet. Detta trots att Upphandlingsmyndighetens förra generaldirektör Inger Ek vid flertalet tillfällen har pratat om vikten av att lyfta upphandlingar och inköp till en strategisk nivå och därmed få in hållbarhetsaspekterna i våra offentliga affärer för att skapa skillnad och samhällsnytta.
Om vi nu ska ta de offentliga affärerna till en strategisk nivå så skulle vi också behöva lyfta blicken från de svenska upphandlingsreglerna och se vad som också står i upphandlingsdirektivet från EU, vad dess syfte är och vad politiken faktiskt vill åstadkomma med direktivet.
I den andra beakta-satsen fastställer EU syftet med direktivet. Där skriver de att de vill lyfta upphandlingens roll till ”en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, som ett av de marknadsbaserade instrument som ska användas för att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som den säkerställer att offentliga medel utnyttjas så effektivt som möjligt.”.
Så hur bra är vi som nation att bidra till detta syfte? Jag tror nog att vi kan vara överens om att det går att göra mer. Det visar även statistik från Upphandlingsmyndigheten, att bara drygt 9 procent ställer miljökrav.
Sen kan det finnas ett mörkertal. Men också att det fortfarande verkar vara många som tycker att det är utmanande att ställa hållbarhetskrav samt att det verkar finnas en rädsla för överprövningar om de ställer hållbarhetskrav. Varför vågar vi inte nyttja våra möjligheter och det politiken har sagt att vi ska åstadkomma?
Jag tror att många upphandlande organisationer fortfarande brister i det strategiska och systematiska arbetet att få in hållbarhet i affärerna. Man tar en upphandling i taget. Men kanske även att de skiljer mellan vad som står i olika styrdokument och vilka krav som faktiskt ställs och vilken effekt de ger.
Svanen frågade politiker inför EU-valet om vad de vill göra för att främja hållbar upphandling. Summeringen av svaren blev enhetliga nästan oavsett partipolitisk tillhörighet. De tycker att hållbar upphandling är jätteviktig och att det är en nyckel för att driva omställningen. Många vill dessutom arbeta för att få till en översyn av direktivet på EU-nivå.
Detta för att politiken ser att vi i offentlig sektor inte i tillräckligt stor utsträckning använder våra skattepengar i den utsträckning det behövs, för att vara den draghjälp som de vill för en mer och snabbare hållbar omställning.
EU arbetar för att ta fram tuffa miljömål för företagen och stärker lagstiftningarna som även ska hjälpa oss som konsumenter att lättare göra mer hållbara inköp. Så varför ska offentlig sektor inte vara med och bidra?
Det skapar ett ”Green public procurement gap” som Svanens vd i Sverige, Anna Linusson, beskriver. Det blir en skev styrning och användning av skattepengarna om offentlig sektor inte bidrar till miljö- och klimatarbetet genom att upphandla och köpa in varor och tjänster som inte fullt ut bidrar till miljö- och klimatarbetet.
Så vad behöver vi göra då? Ja det har jag visserligen sagt tidigare, men är värt att upprepas. Om det inte finns mer resurser inom upphandlingsverksamheten behöver mer samarbete skapas. Det kan vara med den egna organisationens egna hållbarhetsstrateger, sociala strateger eller andra sakkunniga.
Men det finns även många olika oberoende expertorganisationer runt om i landet som borde kunna bistå med kunskap. Till exempel märkningsorganisationer samt stöd och tillsynsmyndigheter.
En annat sätt är att faktiskt sätt igång ett projekt att införa ett mer strategiskt arbete med organisationens inköp. Det borde mycket väl ligga i allas intressen. För vi kan inte bara sitta och vänta på ny lagstiftning. Enligt min mening riskerar det att bli en ketchupeffekt att man måste göra något och det ska gå fort.
Miljöpartiet väckte nyligen intresset igen gällande den förra lagrådsremissen om samhällsskyldigheter i offentlig upphandling. Där det skulle bli en skyldighet att beakta klimat, miljö och hälsa i offentliga affärer.
Om upphandlande organisationer börjar i tid att ställa om, skapar de bättre förutsättningar att få arbeta i sin egen takt innan lagstiftningen tvingar ett omställningsarbete. Resultatet kommer sannolikt även att bli bättre. Börja med att ta fram riktlinjer om hur ni ska arbeta med att beakta hållbarhet i era affärer eller där ni gör avrop från Inköpscentralernas ramavtal.
Ni kommer troligen att inse att ni behöver genomföra en kunskapshöjning där ni tillsammans skapar en bild över vad hållbarhet innebär i olika affärer. Eller att ni behöver få in hållbarhetsaspekterna i en kategoristyrning.
Glöm inte att dokumentera era ställningstaganden sen. Detta gör att ni behöver fundera hur och var ni behöver ställa hållbarhetskrav och göra medvetna avvägningar som ni sen kan lära er av till nästa upphandling.
Vill du veta mer kommer Svanen att medverka i olika seminarier och panelsamtal i Almedalen. Mer information om dessa programpunkter finns på Svanens hemsida.
Lena Mårdh
Hållbarhetsexpert inom offentlig upphandling och Projektledare på Miljömärkning Sverige AB (Svanen)
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer